Språk/Language

Finspångs bruk och kanon­tillverkningen

Wellam De Besche och Louis De Geer startade under 1600-talet till­verkning av kanoner vid Finspångs bruk. Verksamheten som pågick fram till 1912 blev grunden till flera av dagens moderna industrier i Finspång.

I Finspång anlades ett kronobruk för att tillverka stycken, den tidens namn på kanoner, därav namnet styckebruk. Finspång hade ett fördelaktigt läge ur flera synpunkter.

Det vattenrika fallet mellan Bönnern och Dovern med en fallhöjd på 15 meter och ett jämt vattenflöde året runt var den kanske viktigaste orsaken. Vattenhjulet var den viktiga driv­kraften för hammare, blåsbälgar och annat. I en beskrivning från 1800-talets början redovisas 20 vattenhjul i strömmen i Finspång.

En annan faktor var de stora skogsområdena runt Finspång som gav råvaran till träkol som krävdes i enorma mängder vid järnframställning.

En tredje faktor var närheten och goda transportvägar till Norrköping och hamnen för att få ut varorna och få inkomsterna. Transporterna gick med båtar och pråmar över sjöarna Skuten, Dovern och Glan in till Fiskeby i Norrköping för vidare transport ner till hamnen.

Tillgången till järnmalm från gruvorna runt Finspång var viktig men inte avgörande. Det var inte alltid malm av den kvalité som krävdes för kanontillverkning, tillgången var begränsad och kom snart att till stor del ersättas av malm från en lång rad gruvor i skärgården och i kustområdet i Sörmland och Östergötland. Frakten gick på skutor fram till Norrköping och vidare på den väl nyttjade vägen Norrköping - Fiskeby och via Glan och Dovern till hamnen vid Skutbosjön i Finspång.

De Besche och De Geer

1618 fick Wellam De Besche arrendet på Finspångs bruk med De Geer som borgensman. Bruket var nu ganska slitet och i behov av upprustning. De Besche i samarbete med den holländske bankiren Louis De Geer lät nu bygga två masugnar jämte hammarsmedjorna samt införde vallonsmide och ny teknik vid kanonborrning.

Finspångs bruk förblev ända till mitten av 1800-talet det enda svenska bruk som hade två masugnar. Det var ett för tiden djärvt grepp att bygga två masugnar och försörja dessa med kol och malm för ett helt års produktion, men när väl bränsle- och transportproblemen kunde bemästras gav det Finspångs bruk möjlighet till en hög produktion.

Valloner värvades för järhanteringen

Då den yrkeskunniga arbetskraften i Sverige inte räckte till för det expanderande bergsbruket och järnhanteringens behov hade De Besche och De Geer en organisation av värvare i sitt hem­land. Smeder med flera anställdes på kontrakt och år 1629 noterades 57 valloner vid Finspångs bruk.

När kontraktet förlängdes via ett privilegiebrev utfärdat av Gustav II Adolf år 1625 var Louis De Geer och Wellam De Besche kompanjoner. 1627 reser De Geer till Sverige. Han blev svensk medborgare och mötte den svenske kungen för att presentera sina planer för att utveckla den svenska järnhanteringen, bland annat att alla kanoner skulle tillverkas i landet. Kungen förband sig att upplåta samtliga kronans faktorier (fabriker) åt De Besche och De Geer.

De Geer såg till att tillverkningen utökades särskilt vid de egna faktorierna och genom ett sexårigt arrende uppläts till De Geer bland annat faktorierna i Nyköping, Finspång, Dannemora, Österby, Gimo, Åker och Skeppsta.

När Wellam De Besche avled år 1629 hade de tillsammans haft ansvar för Finspångsgodset under elva år. Upprustningen av bruket var då i stort genomförd.

För att finansiera ett fortsatt svenskt deltagande i 30-åriga kriget tillgrep kronan åtgärden att sälja kronohemman och räntor av skattehemman. Det var naturligt att Louis De Geer, som blivit svensk adelsman 1641 och dessutom var landets störste finansman, inbjöds att delta i dessa köp.

Louis De Geer köper Finspångs bruk

1641 köpte Louis De Geer Finspångs bruk och under 1641-1647 förvärvade han därutöver 746 krono- och skattehemman i olika delar av landet.

Även om De Geer hade stora affärer med Sverige blev han aldrig riktigt bofast här, vilket där­emot hans söner blev. Han hade hus bland annat i Norrköping, Stockholm och Uppsala och bodde periodvis i Sverige för att lättare kunna bevaka sina mycket stora fordringar. Vid Louis De Geers död 1652 delades hans egendomar upp bland sönerna. Den näst äldste sonen, Louis De Geer dy, ärvde Finspång med tillhörande egendomar. Han flyttade senare till Sverige och påbörjade 1668 bygget av Finspångs slott.

Brukets konjunkturer har följt den internationella krigsutvecklingen på så vis att vid fredstider har det varit lågkonjunktur i Finspång och tvärtom. Detta berodde på att De Geer sedan 1641 hade monopol på tillverkningen av kanoner i Sverige. Dessa exporterades till olika krigs­skåde­platser i världen.

Grunden till dagens moderna industrier i Finspång

1912 tillverkas den sista kanonen i Finspång och det gamla kanonbruket gick i konkurs. Det yrkeskunnande som fanns hos arbetare och ingenjörer kom snabbt att tas tillvara av bröderna Birger och Fredrik Ljungström som 1913 bildade Svenska Turbinaktiebolaget Ljungström, STAL som i dag är en del av Siemens. Samma år bildades Finspongs Metallverk, som vi i dag känner som SAPA/Hydro, Gränges och SSAB.

Privilegiebrevet från 1625

År 1625 utfärdade kung Gustav II Adolf ett så kallat priviliegiebrev till Wellam De Besche [Willem (Willime) Giliusson de Besche], i brevet omnämnd som "Mester Willhelm Giliu".

Privilegiebrevet från 1625 med Gustav II Adolf namnteckning

Texten i privilegiebrevet

Wij Gustaf Adolph medh Gudz nådhe Sweiges Göthes och Wändes konung, storfurste till Finland, hertig uthi Estland och Karelen, Herrer uthöwer Ingermannaland.

Giöre witterlighet at efter wår troo undersåthe Mester Willhelm Gilius, hafwer öfwer de bekåstninger han här till awsändt hafwer till krononas strömmars förbyggande, än yterligare lofwat och tilsagt oss at vilia oprätta i Norrköping uthi wår ström Innan ett åhr åtskillige bruk, der uthii bådhe Kruth, Harnesk och musqueter samt annan krigzMunition kan göras, såsom och nu strax handtavärkz folck dijt ifrån fremmande land förskaffa, och wärket i full gångh bringa, efter som wij, framdeles en serdeles Contract medh honom wedesluta, bådhe om platzen till bruken, så wäl som prijsen på de partzeler han låter förfärdighe: Derföre på deth han medh sådant däste [oläsligt] må kunna forthafwa, så och sin giorde bekostnadt til godho niuta, så ähr wij wordne förorsakedhe, nådigt at Confirmera det privilegium som wij til förende bådhe honom så wäl som Paul Oliander och Tommas Blommert? Gifwit hafver på styckegiutningen af Järn, serdeles medhan oss förekommit ähr, at [oläsligt] ändoch wij honom och dem allene styckegiutningen här i Rijkett undt hafwe, så giutes och försälies lijkwäl nu allestädes Järnstycken uthan återwändo, så at den Edne förderfwar den andra: Och worde för den skuld här medh på nytt hafwe betr. Mester Willhelm nådigt tillåtit, at han medh sin Consort Louis Guere I: hwilken wij i detta wårt öpne breffs krafft för en inwånere, wår undersåthe och en Swensk Man anamma wele, så widt, att han icke någhra Borgare rättigheet och näringh skall bruka eller och igenom sundet någhon Frijheet sigh tillmäta för än han sigh medh sitt Boo här i Rijket widsatt [oläsligt] Hafwer, uthan der Wilhelm Giliusson något dödheligit widhkommer, och hans egne barn icke kunne samme wärk förestå, skall [oläsligt] Bettr. Louis de Guere trädha in uthi hans wärck och hambrar :/ Helst för dij han Mr Willhelm till samma wärck en märkeligh kosträkning giort hafwer, så och Paul Oliander, måghe Järnstycken mindre och större i wårt Konungarijke efter deras [oläsligt] willia giuta låta och förytra, doch oss förbehållit hwad wij kunne hoos någhon annan till Rikzens wärn och förswar beställe, heller hennes Magt: wår Elskelighe käre Frumodher uthi sit gebiet [oläsligt] Giute låter, hwilken annan som sigh försrister någhre stycken giute, han skall den förwärket hafwe, halfparten under oss och Cronan, och den andre halfparten under Willhelm Gilius och hans medh Consort.

Widhare efter Mr. Wilhelm Gilius på sin store omkostnadt, hafwer sigh ifrån fremmande landh allehanda handtwerks Folck inbestelt, dem här sedhan lärt och underwist och någre låte sigh finne som sådane hans folck Tubbe och honom af afspännighe [oläsligt] göre, honom udhi hans förehafwande Arbete till stort förhinder och afsaknadt: derföre wede [oläsligt] wij här medh af Konungzligh macht och myndigheet alfwarlighen hafwer förbudit allom ehoo de helst ware kunna, att ingen sigh fördrister något af Willhelm Gelius Folck efter denne dagh honom afhända och hoos sigh försware, utan hans tillåtelse och godhe willie.

Dierfwes någhon här emot göre, densamme skall wår högste onådhe och straff wara undewrgifwin, och oppå åhr och dagh mista sin wärckstadh, alt der udhi intet skall Arbethes, der alle som dette wedhkommer, hafwe sigh efter, weta.

Datum Stockholm den 25 Junij åhr 1625

Vem var Willem de Besche [Willime) Giliusson de Besche]?

Willem de Besche föddes 3 december 1573 i Liége i östra Belgien. År 1595 invandrade han till Sverige där han var järndragare, byggmästare vid bland annat Nyköpings hus och Gripsholms slott. Han utvecklade järnindustrin i Södermanland. Från 1615 hade han affärsförbindelser med Louis De Geer i Holland och han arrenderade Finspångs bruk och gård från år 1616.

I juli 1618 träffades ett arrendeavtal mellan honom och kronan, varigenom Finspångs gård och bruk, en gruva vid Hällestad, Hällestads, Vånga och Godegårds bruk samt det under­liggande fögderiet (delar av Memmings och Bråbo härad) jämte Sundbo härad i Närke överläts i arrende åt honom.

Willem de Besche avled i Finspång 10 februari 1629 och efter hans död blev Louis De Geer förmyndare för hans söner.

Vem var Louis de Geer?

Louis De Geer den äldre. Målning av David Beck.

Louis de Geer som var son till en framgångsrik bankir och föddes år 1587 i Liège i östra Belgien. Han blev köpman och bankir i holländska Dordrecht och år 1615 etablerade han sig som finans- och affärsman i Amsterdam. Redan året innan började han exportera krigsmateriel och lyxvaror till Sverige och 19 februari 1627 anlände han för första gången till Sverige. I april samma år blir han svensk medborgare och får senare monopol på kanongjutningen då han övertog driften av kronans alla vapenfaktorier. I avtalet angavs Willem De Besche som De Geers kompanjon. Efter Willem de Besches död 1629 övertogs det mesta av De Geer själv, däribland Finspångs bruk som arrenderades. År 1641 blev De Geer ägare till bruket som var kvar i familjen De Geers ägo i 200 år.

Några samtida händelser år 1625

16 januari – Gustav II Adolf skriver kontrakt med skeppsbyggmästaren Henrik Hybertsson om ett stort svenskt krigsfartyg, vilket kommer att få namnet Vasa.

1 september – En stor brand härjar i Gamla stan i Stockholm.

Nederländarna slår sig ner på Manhattan, och grundar staden New Amsterdam (dagens New York).

Gustav II Adolf inför kopparmyntfot för att slippa importera silver, sedan utvinningen i Sala silvergruva minskat.

Svenska vatten- och väderkvarnar beläggs med en avgift för varje tunna råg eller korn som mals, den så kallade kvarnskatten.

Invandringen av valloner till Sverige ökar, vilket medför ett tillskott för järnhanteringen.

Universitetsbyggnaden Gustavianum vid Uppsala domkyrka uppförs.

Den kallaste delen av lilla istiden i Skandinavien, som inleddes 1576, tar slut.

Relaterad information

Kontakt

Finspångs kommun

0122-850 00
kommun@finspang.se

Bergslagsvägen 13-15, 612 80 Finspång